Sfinx

Christine Falkenland

 

"Claire,

Jag vet att min bitterhet består av frusen sorg och slocknad vrede. Men jag ska smälta bitterhetens is. Jag ska komma till min rätt igen. Stiga fram ur skuggorna, ja, det ska jag. Finklädd. Innan det mörknar för dina ögon ska du förstå vem jag är."

 

Hon, den första hustrun, riktar sig i brev till Claire, kvinnan hon inte kan släppa taget om, kvinnan som nu är gift med hennes Felix. Han, som skulle ha varit pappa till den son som aldrig föddes, han som kränkte och förnedrade och inte lämnade någon plåga oprövad.

 

Claire och Felix blir den himlakropp som allting kretsar kring, deras välstånd och lycka - Claires skönhet, sonen med de blåaste ögon - överskuggar till slut både det egna konstnärskapet och vardagen tillsammans med dottern Ma och blir till en stor bitterhet. Hon iakttar och smyger, tar sig in i familjens sommarhus, fläckar och smutsar ner. Hon kommer nära.

 

Christine Falkenland har skrivit en skrämmande roman om avund i dess ondskefullaste och lägsta form. Suggestivt, krypande och på ett skimrande exakt språk utforskar hon det mänskliga psykets solkigaste vrår.

 

122 sidor

 

Sålda rättigheter

Frankrike: Actes Sud

Sverige: Wahlström & Widstrand

 

Recensioner

"Vad är mer att säga, än att Falkenlands roman väcker varje grön kollegas avund. Det är så här det ska göras. Varje ord är välfunnet, varje nyans övertygande. Dramatiken är mer plågsam och bilderna mer skoningslösa än någonsin. Bibelspråket får åter liv i det köttsliga, när hon drar ner det höga och gör anspråk på det stora. Med Sfinx befästs ett författarskap som utmärks av en sällsynt kombination av djärvhet och skicklighet."

Svenska Dagbladet

 

"Med oerhörd pregnans och psykologisk skärpa tecknar Christine Falkenland ett porträtt av ett skadat psyke."

Upsala Nya Tidning

 

"För mig gestaltar brevskriverskanen av existensens största rädslor – den att inte kunna vända uppåt. Att göra svåra erfarenheter, som var för sig kan vara ofarligt smärtsam men som tillsammans blir fatala./…/ Christina Falkenlands nya roman Sfinx genljuder av teman, ekon och ord från hennes tidigare böcker. Det är ett för fattarskap som blir allt rikare."

Dagens Nyheter

 

"Aldrig är Christine Falkenlands prosa så effektiv som i de dunkla drifternas inferno. Det visar hon med isande konsekvens i sin nya roman Sfinx, en skildring av den besatta svartsjukan."

Norrbottenskuriren

 

"Det är ett vältaligt jag, vars klarsynthet och formuleringsförmåga gör svärtan dubbelt drabbande. Här finns ingen galenskap eller vanföreställningar, bara ett bittert konstaterande av livets obevekliga orättvisa. Hur vissa offras för andras lycka."

Expressen

 

"Falkenlands prosa är förtätad och det märks att hon också är poet. Språket är bild- och associationsrikt, rikt på såväl bibliska anspelningar som referenser till mytologi och psykologi. I Falkenlands författarskap ligger religionen ofta nära erotiken, likaså har hon ofta kopplat samman passionerad kärlek med våld och död. På så vis kan Sfinx ses som ytterligare en pusselbit i den större helhet som Falkenlands författarskap utgör."

Skånskan

 

 

 

"Christine Falkenland beskriver människan från sämsta möjliga perspektiv med hjälp av ett enkelt, tydligt språk. Men trots att texten osar av både kontaktsökande och integritetsövertramp är detta en fanatisk bok som ogenerat visar upp bilden av den övergivna kvinnan, hon som blev kvar när han stack.”

Femina  

 

”…den svartglimmande monologen får en extra laddning av Falkenlands märkliga hybridspråk, som ständigt pendlar mellan det högstämt patetiska och det fränt ironiska. Det är mycket stilens förtjänst att dramat vidgas till att handla om mer än bara avund och svartsjuka. För mellan raderna tecknas något som inte handlar om kaninkokerskor utan är skrämmande på riktigt.”

Tidningen VI

 

”Christine Falkenland vore inte Christine Falkenland om hon hade skrivit en renodlad thriller. Djupet och språket intresserar henne långt mer än farten. På sin avskalade bitvis högstämda prosa leder hon läsaren in i en stalkers sammansatta psyke.”

TT Spektra

 

”Det är den mystiskt raspiga undertexten och rundgången som föder fördjupning och mening. Men skickar den första hustrun någonsin breven? Vad händer med tandborstarna hon besudlat och katten som plötsligt försvinner ur hennes bevakningsområde? Obesvarade lägger Falkenland dessa luckor i prosans pockande musikalitet. Det är det som driver läsaren vidare genom brevskrivarens blottande reningsbad.”

Tidningen Kulturen