Trasdockan

Christine Falkenland

 

En ung kvinna hittas död på en vind. Först tror man att det rör sig om självmord, men det visar sig att hon har blivit mördad. Bland hennes tillhörigheter finner polisen något som förefaller vara en dagbok och dessutom visar obduktionen att hon var gravid när hon dog.

Ylva har hamnat i ett slags tillvarons väntrum, hennes liv i stan är för invecklat. Hon bestämmer sig för att fly, att flytta och börja om. Hon får hyra rättarbostaden på det gods där hon tillbringade sin barndom, men Ylva hinner knappt börja sitt nya liv innan det förflutna hinner ikapp henne. Snart befinner hon sig i en destruktivhärva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas.

I Trasdockan berättar Christine Falkenland offrets historia, snarare än söker svar på vem som mördade henne. Gåtan handlar om Ylva: Vem var hon, poeten som återvände till den lilla staden där hon växte upp? Finns sanningen att finna i hennes efterlämnade dagbok?

197 sidor

 

Sålda rättigheter

Sverige: Wahlström & Widstrand

 

Recensioner

”Vare sig man tror på eviga saker eller inte, erbjuder Christine Falkenland en tillfällig vistelse i känslan av väsentlighet och oundviklighet. Falkenland är en av de finaste svenskspråkiga författarna just nu.”

Expressen

 

”Falkenland har en alldeles speciell exakthet i sitt språk, poetens absoluta gehör, som trollbinder/…/berättelsen om Ylva är ett knivhugg rakt i hjärtetrakten.”

Sydsvenskan

 

”Det märks att Christine Falkenland är poet i botten. Hennes såriga, nakna språk rymmer en glasklar tydlighet som tar oss nära Ylvas trasighet och bråddjup av självförakt och skuldkänslor. Trasdockan är ett starkt kvinnoporträtt – sorgset, brutalt och vackert – och Christine Falkenland är en distinkt röst bland svenska författare.”

Kristianstadsbladet

 

” Christine Falkenland är den psykologiska romanens mästare i den yngre svenska prosan.”

Norrbottenskuriren

 

”Bilder och gestalter ur dikterna upprepas och utvecklas i romanen och det är som om det diktjag som fanns i poesin nu fått namnet Ylva och börjat uttrycka sig på glasklar vacker prosa.”

Aftonbladet

 

”Trasdockan är på många sätt en undflyende roman. Den gör mig väldigt ledsen medan jag läser, men också distanserat förbryllad.”

GöteborgsPosten