Vinterträdgården

Christine Falkenland

 

Christine Falkenland har skrivit en skimrande vacker och vemodig roman om passion, poesi och förbjuden kärlek. Men det också en berättelse om en kvinnas väg ut, om skapandets villkor, om frihet och fångenskap, om ensamhet och närhet.

 

Inte sällan har Christine Falkenlands böcker utspelat sig där tiden liksom en gång för alla har stannat. Men i hennes nya roman Vinterträdgården är det utan tvekan samtiden som utgör berättelsens fond. Den här gången låter hon oss möta en vanlig dagisfröken, som inrättat sig i en ganska stillastående tillvaro. Ända tills hon en dag möter den bedövande vackra Sharzad.

 

"Jag ville skriva om kärlek på ett för mig helt nytt sätt", säger Christine Falkenland, "Om det där blixtnedslaget som förändrar allt. Jag ville skriva om passionen, som inte är förbehållen storstaden och nattlivet. Det plågsamma begäret som inte tar hänsyn till vem du tror att du är."

 

200 sidor

 

Sålda rättigheter

Nederländerna: Uitgeverij Grote Letter Bibliotheek B.V

Sverige: Wahlström & Widstrand

 

Recensioner

”Falkenland har alltid var mästerlig på att välja ut talande detaljer, och när hon nu definitivt bryter med det odaterbara tidslandskap där hennes böcker brukar utspela sig kan hon bli än mer precis. Prosan är lika välgjord som alltid, inga transportsträckor, allt som sägs är viktigt.”

Dagens Nyheter

 

”Hon kryper fram, Falkenland, i sitt esse. Som vanligt suggestivt lyriskt./…/Falkenland är en av svensk litteraturs strakaste tragöder. Må hon aldrig sluta vara Falkenland.”

Helsingborgs Dagblad

 

”Vinterträdgården är en roman om svårigheten att beskriva en kärlek. Det är också här bokens huvudsakliga styrka ligger: just i dessa hopplöst storvulna och pretentiösa försök till att fång det som inte låter sig fångas.”

Upsala Nya Tidning

 

”Christine Falkenland är något så enkelt och så svårt som en god stilist. Vinterträdgården är en vacker och aningen vemodig skildring av en passionshistoria av ovanligare snitt.”

Norrköpings Tidningar

 

”Men så är hon ju också en entydigt briljant stilist, som med få ord precist prickar in scen som scen ur Lauras till en början så instängda liv. Texten är böjlig, sensuell och vacker, och håller hela vägen för att läsas långsamt och med lugn eftertanke. Och inte ryggar denna författare heller tillbaka för de klichéer som livets och litteraturens vägar är så beströdda av, nej i hennes text tar "alla rödaste, mörkröda och gula rosor" och en massa andra kiosklitteraturfraser plats hur självklart som helst. Om de här brotten mot litterära subtilitetskrav vid första anblicken kan kännas lite kladdiga är de, eftersom hon ändå aldrig förlorar kontrollen över sin text, i slutändan snarare mest bara naturliga och befriande.”

Hufvudstadsbladet, Finland

 

”Romanens språkbehandling är i sig skälvande, berättelsen är otålig, lustfylld och vill hela tiden vidare. Växlingarna mellan Lauras arbete, kurs och möten med Shahrzad är konstanta. Till en början är det förvirrande, men efter ett tag blir det snarast ett behagligt flow att bara dras med  i. Ingenting stakar sig i Vintertrådgården.”

Arbetarbladet

 

”…språket är på samma gång lent och högstämt…”

Aftonbladet