SOS från mänskligheten

Johanna Nilsson

Vad, och vem, är Benjamin, han som tatuerar in blommor på överkroppen - en blomma för var och en som han har älskat och kanske räddat till ett bättre liv?

I sina föräldrars ögon är han en mördare, en förrädare. I kundernas ögon är han en skicklig eskort som flera av dem förälskar sig i och finner tröst hos: Mikael, affärsmannen som inte vill ha beröring, bara sömn, och vissheten om att någon vakar över honom. Erika, den högpresterande karriärkvinnan som älskar sin sambo men inte orkar med hans barn, inte står ut med "kärlekskonkurrensen". Och så Katja, den rullstolsbundna tatuererskan som dyrkar Benjamins hud. Katja, som drömmer om luft under vingarna och ett barn att bära i famnen.

Alla läsare av den prisbelönta De i utkanten älskande från 2005 kommer att känna igen sig i Johanna Nilssons nya roman, även om hon den här gången gräver ännu djupare i den mänskliga själens mörker. SOS från mänskligheten är en samtidsberättelse som rör sig mellan samhällets alla skikt och ställer frågor om ondskans ursprung, om godhetens och kärlekens gränser och om modet att ta kommandot över sitt eget liv, istället för att stå bredvid och se det passera.

 

260 sidor

 

Engelskt delöversättning av Laurie Thompson finns tillgänglig.

 

Sålda rättigheter

Lettland: Apgads Kontinents

Sverige: Wahlström & Widstrand, Månpocket

 

Recensioner

"Åh, vad jag älskar den här boken. Samtidigt som Johanna Nilsson skickligt väver ihop sitt trasselsudd av människor och känslor lyckas hon beskriva den smärtsamt skriande ensamhet som plågar så många idag. Ändå injicerar boken hopp, om än så lite. Obligatorisk novemberläsning."

Metro/Veckans bästa pocket

 

”Nilsson har hittat ett eget tilltal./.../ I sin berättelse om en lyxsprostituerad mans bot- och helvetesvandring speglar Johanna Nilsson människans sökande efter lycka i en förvirrad tid. SOS från mänskligheten har ett djupt personligt tilltal och är hennes hittills bästa roman./.../ Johanna Nilsson lyckas samordna den psykologiska porträttstudien med det filosofiska, eller evangeliska, exemplet.  Hennes gestalter bär en idé, men de är också psykologiskt nyanserade./.../Johanna Nilsson skriver i samma tradition som Dostojevskij, Lars Ahlin, Birgitta Trotzig och Björn Ranelid. Men kanske har hon mer gemensamt med Dostojevskij än Ranelid./.../Och nu har hon skrivet en lysande roman, som bekräftar att hon inte blott har en särpräglad insikt i människornas och ondskans väsen, utan att hon också funnit ett eget och djupt personligt tilltal.”

Svenska Dagbladet

 

”Romanen påminner om Lars von Triers film Breaking the waves./.../

 … samtidigt är hennes skildring av Benjamins helvetesvandring djupt gripande och faktiskt otäckt trovärdig i minsta motbjudande detalj. /.../

 Med åren har Johanna Nilsson blivit en av våra mest observanta och lyhörda Stockholmsskildrare. /.../ Att Johanna Nilsson sticker ut i samtiden beror i hög grad på hennes allvar, sällan har jag läst så utmanande skildringar av brutalitet. Trots det finns det i hennes roman också försoning.”

Dalademokraten

 

”Ett språk som glöder i mörkret./.../”En roman som mörbultar sin läsare, ständigt fascinerande./.../En roman stor i sin tragik, djupt mänsklig i sin insiktsfullhet, imponerande som litterär bedrift: att visa att Strindberg hade rätt. Det är synd om människorna.”

Sundsvalls tidning

 

”Men mitt i allt finns en humor. Människor som återförenas, som lämnar skadliga relationer. Som kommer över agorafobier och olyckliga kärlekar./.../Udden är samhällskritisk på ett självklart sätt men aldrig, och det är viktigt, utan att karaktärer som framstår som alldeles levande”

Nerikes Allehanda

 

”Johanna Nilsson är en i bästa betydelsen prästinna, i roman efter roman predikar hon hopp för sina läsare. Budskapet i hennes, i det närmaste, allegoriska berättelser är enkelt: Utanförskap syns inte alltid på utsidan. Ensamheten är universell – vill man upphäva det tillståndet får man börja med att vara ärlig mot sig själv.”

Kristianstadsbladet